Neue welt

Utdrag ur plädering med Pastor Lundin, en novembernatt nådens år 2005:

Ska vi uppfinna en egen värld som styrs av levande webkameror som är beroende av att äta COBOL-kod var fjärde timme?

JA! Och världen skall vara en oförståelig multidimensionell vansinnesplats formad som ett möbiusband där tiden är gjord av spenat och alla samtal förs i skymundan på morsekod framknackad ur enorma tänder.

MMmm perfekt! De kan ha klockor som är gjorda av Varma Koppen som reagerar med spenaten. De måste även ha någon slags rovdjur som hotar hela dess existens och belägger deras ytliga lycka med ett djupt mörker. Kanske någon slags flygande persienner eller möjligtvis gående vantar med jättelika munnar gjorde av kaffesump.

Allting belyses underifrån av gobelängliknande tarmvarelser som är vagt flouroscerande och måste bestrykas med laktosfri mjölk för att inte avsöndra radioaktiv grafit. Växligheten är subtilt köttätande med små små kanyler som sticker ut och tar vävnadsprover på alla varelser som ålar sig fram på marken. All handel sker genom ett komplicerat valutasystem primärt baserat på osmotiska utbyten av kroppsvätskor, och i bakgrunden hörs hela tiden ett pulserande ljud runt 50-100 hz som invånarna kallar ”KLANGVÄLDET”. De har satt upp märkliga pyramidliknande ljud-brunnar som fångar upp ljudet och komprimerar det ut till toppen av pyramiden där åttabenta grålila krabbvarelser tappar upp ljudkräm och använder som interstellärt bränsle åt sina ister-pråmar.

I sjöarna och floderna (som rinner runt runt eftersom det är ett möbiusband) finns det små små fiskliknande pinnar av torkat spackel som ges liv av det faktum att ”vattnet” egentligen består av små blå hundfoster som desperat söker efter Flodens Mynning. På nätterna, när de flygande persiennernas välde börjar, då kryper spackelfiskarna ur sina floder och gräver små hål i stranden. Väl i sina hål så exploderar de i en kaskad av spackligt splitter och lämnar efter sig endast ett enormt ägg av brunkletig pappersmassa.

MMMM. Och i ett asymmetriskt torn av hud står en förgylld Hunn och dirigerar allt med en vibrerande köttfjärrkontroll.

Mmmm vid hudtornets fot står tusentals anarkofeministiska evolutionsframskridna marulkar med ben på alla fyra och dyrkar sin Hunngud genom att sjunga ”Bä bä gyllen-Hunn, har du någon pest”. Detta sjungande kulminerar var fjärde timme (en timme innan de styrande webkamerorna skall äta) i ett enormt trumsolo som framförs av Max Weinberg och verkar mycket lugnande på de kodkor som står på slätterna så att de då kan mjölkas på sin livsviktiga COBOL.

Och ur en sårig mun yttras orden ”Byggsmörjelse vråkporr ölhävd”, sen blir allt svart.