isbjörnsfantasier.

-förresten, du har en kråka i håret.

jag tittade upp. undrade först om jag hört fel, och skakade på huvudet sådär litegrann för att visa att jag inte riktigt förstod. då pekade han bara mot mitt hår.
jag släppte pennan och höjde försiktigt en hand. flämtade till när jag kände en fjäderdräkt där ovanför min hjässa. fågelkroppar är så mycket hårdare än vad man kan tro. man jämför med silkiga fjädrar och mjuka dun och tänker inte på hur tätt tätt allt är packat.
kråkan ifråga flaxade till med vingarna när jag strök över den, men satt stadigt kvar.

tänk att jag, medan jag satt där med nio punkter på pappret framför mig, (nio punkter som jag, med fyra streck utan att lyfta pennan, skulle binda samman) tappat omvärlden så fullkomligt att jag inte en märkt att en kråka landat i mitt hår. hur länge hade den suttit där? jag kände hur den långsamt, nästan ömt, och plågsamt metodiskt snodde slingor av svartfärgat hår runt runt, med hjälp av näbben och sen lade dem tillrätta i en cirkel, en efter en, byggde ett bo på min hjässa. och jag undrade i hur många timmar den hållt på. om den precis börjat, om den snart var klar, om det hade gått ett år och första kullen redan var utflugen och det bara var småreparationer inför nästa häckning. jag kunde inte för mitt liv minnas hur det känts att inte ha en kråka i håret längre.

Þórir skrockade och jag insåg att jag måste sett ut ungefär som en fågelholk, där jag satt. jag skakade på huvudet igen, och log jag med. lutade mig framåt och smällde till honom mjukt på den hårda, vitpälsade flanken.

-som om jag inte visste..

han skrattade högt.