onsdag 4 mars 2009

Tornfågel

Jag vet inte vad som är värst;

Att slutet kommer
Eller att det inte gör det.

Nog borde vi känna glädje,
över det faktum
att inget
står att göra.

Ur avgrundens djup,
rusandes mot framtidens fasansfulla skumrask
kastar vi oss än hit
än dit
med högflyende drömmar,
vackra visioner,
altruistiska motiv.

Allt är ändock samma,
för var och en;
En desperat, passionerad,
men dömd,
önskan om att kasta sig av
tidens skenande tåg.

Du kommer att glömma det jag skriver.
Du kommer glömmas.
De som glömde dig kommer glömmas.

Inget annat öde är möjligt.