Babylon

TV-apparaten amputerar mina ögon, dess kladdiga etervågor efterlämnar en sötaktig stank av förruttnelse. Bakom ett solkigt skynke kryper mitt mediabombarderade konsumentego ihop i fosterställning och idisslar bombastiska, pråliga bokstäver som formar taggtrådsordet "BABYLON". Jag skissar frenetiskt ner fantombilderna inbrända i synnervens sönderfrätta stumpar; formlösa vansinnesverk av själaförlamande självgodhet parat med en sinnessjuk neonkavalkad befolkad av vaxfrisyrer, haschcigaretter och underarmstatueringar. Med ett slutgiltigt, bubbligt rosslande ur de avgasbrända lungsäckarna famlar jag efter den enda framtiden med löftet om sinnesro; icke-varandet.

Men livet har inte jävlats nog än. Inte ens i människans sista och största förlösning står att finna något fint; ety det sinnrika slutgiltiga hånet är att rycka bort den sista knappnålsstora utspädda värdighet man har genom att solka en med urin och avföring. Märkligt passande dock, eftersom ens kvarlevor är en exakt produkt av ens miljö: ett stelnat jäsande lik i en pöl av piss och skit.

Sen glöms man bort.

:)