det är midnatt, allting är fel

Livet serverade mig
en veritabel buffé av besvikelser.
En massiv och bågnande bankett
av hån, förtärande ångest och som dessert
en allt mer gnagande känsla av otillräcklighet
och tomhet.

Livet är generöst,
något annat kan icke sägas.
Vardagen är ett ymnighetshorn av personliga katastrofer,
radade uppå varandra
likt pärlor på ett snöre
(om man med pärlor menar jäsande svarta tumörer).

(och om man med snöre menar en snabbt accelerande raksträcka ner i en fuktig grav).