Stå rakryggat NJUT håll ut sommaren är här
Två tack, jag ler fast det segflytande giftet fräter sönder tänderna.
Hur kan man någonsin lura sig själv till något liknande igen? (man biter sig fast vid naiva vansinnesfantasier). Jaha hej, nä. Jo gärna, eller nej, resurserna saknas. [korrektur: omöjligt, personen ni söker existerar ej längre].
Jag tänkte skratta. Ur den tjärsvarta septitank som är innanmätet hostades en taggig självanklagelse upp, försedd med spretiga hullingar. Jag.
Spegeln reflekterade hånfullt någonting utmärglat, hålögt, ramponerat. Snabbt, var är förpackningen med oberörda ansiktsuttryck och falska leenden? Tydligen slut. Restorder.
Man stagar upp den förfallna fasaden (SJÄLENS SPEGEL SOM DET SÅ VACKERT KALLAS) med en karikatyr av stoicism. Sen ger man sig av för att möta morgondagen (som missade tåget, vi får ta det en annan gång).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar