söndag 30 december 2007

Iodine

DÖD ÅT IODINE JUPITER , INSHALLAH
DÖD ÅT HORORNA FRÅN HELVETET, INSHALLAH
JIHAD MOT DEN POSTMODERNA MEDIOKRITETENS VÄKTARE


ALLAHU AKBAR
ALLAHU AKBAR
ALLAHU AKBAR

tisdag 28 augusti 2007

allt allt allt tränger vränger vindlar vrider sig ut ut ut och jag vill bara släppa ut det
ut från vad, var, vad är det jag vill ha sagt, finns inget att säga, inget kommer att hända
allt står STILL fruset i tid, alltid alltid alltid nihil nihil nihil
samtal samtal samtal bla bla prat samma ord ord ord som jag sagt så många gånger förut och hejdå vi ses nästa gång och ja ja ja och nä det är inget jag vill tillägga och och och




när det bara rinner ut litegrann
så märks det knappt
fast det blir ändå tomt

tillslut.

Nedstämningsansökan

Det knackade på dörren till mitt omständigheternas fängelse.
Jag öppnade tveksamt.
Dörren har inget kikhål.
Därutanför stod något oidentifierbart, höljt i dunkel.
Det sträckte fram något och väste:
"Du är nu delgiven en nedstämningsansökan. Var god skriv på."
Jag lydde, och fann mig snart sittandes här med en skenande asbestfabrik i maggropen.

fredag 10 augusti 2007

Utrangering

I själens boning,
detta skämda, obeboeliga,
tickar ett ur.
Jag föreställer mig
att det är gjort av mässing,
en gång högpolerat och blänkande.
Nu; ärjat, sjukligt grågrönt.
Urverket tickar på.
Tick.
Tack.
Varje slag för mig närmare
alltings slut,
ingentinget,
ickevarandet,
nedbrytandet av allt som varit jag.
Så skall urverket slutligen stanna.
Men tiden, utanför det fängelse som är
min själ, min kropp, mina tankar,
skall fortgå.
Och tiden skall sopa bort mitt namn,
minnet av min existens.
Ingen kommer bli skonad.
De som en gång kommer minnas,
och de som en gång kommer minnas de som mindes,
kommer sopas bort.
Icke är det märkligt att urverkets tickande
ekar hånfullt i mitt tomma bröst?

onsdag 13 juni 2007

Råttorna lämnar skeppet

Jaget vibrerar av
våndans taktfasta steg.
De tunna trådar
som väva mitt liv
hamna i självsvängning;
en morbid, grotesk dans
likt berusade dödsryckningar
eller det krampartade undulerandet
från en strandad manet.

Jag hör dess stöveltramp eka,
dess ödesmättade dån skallra
och skaka mot medvetandets
sprucka väggar och vrår.

Likt en flodvåg i ett
nergånget näste
sköljer beckmörkret över
och tankarna klättrar
på varandra i vild panik
såsom råttor vid tidvattnets ankomst.
Det är likt, tänker jag;
råttornas flykt i kloaken
och tankarnas död i sinnet.
Båda sjukdomsalstrare
i enorma avfallskärl.

Stiltje

Jag är ett hav.
Ett alldeles stilla
spegelblankt
försurnat
tungmetallförgiftat
bottenhav.
Ovanför mig; hätskt grafitgråa moln
filtrerar solens strålar
förvandlar dem till en hånfull
karikatyr
av dagsljus.
Där de träffar ytan
absorberas de av
det absolut-svarta råoljespillet
som utgör min yta.
Under ytan
jäser och bubblar förruttnelseprocesserna.
En toxisk miljö
där inget kan överleva.
Och under mig, becksvart botten
som erbjuder glömskans delerium
och bottenslammets kamouflerande omfamning.

tisdag 5 juni 2007

ode till sexualiteten.

en värk som börjar i bakhuvudet och reser längs överkroppen, i den tunga klyftan mellan brösten
för att pausa i naveln
väcka liv i könet
få knäna att vika sig
och slutar i krumma tår

är en värk som inte är mig förunnad.
saltstoder savar inte.

måndag 4 juni 2007

Triumvirat

Den heliga treenigheten:
Apati
Dystopi
Onani

Tillsammans flätar de banden som fängslar sinnet,
fläckar minnet,
göder tungsinnet.
Mitt medvetande är ett
hyllat olympiskt curlinglag
som obesegrat sopar banan
framför min usla existens
på dess pricksäkra väg mot
ingentinget.
Guldchanserna: stora.

lördag 2 juni 2007

att som den förbannade mördarsnigeln sakna skal och istället dra sig in i magen på sig själv.

vränga sig ut och in
och explodera.

det växer BRÄNNÄSSLOR i mitt kranium.
det dör femtielva barn om dagen
jag bryr mig inte
jag ångrar mig bara.

lördag 5 maj 2007

Om kriget kommer

Vi äro tusenden
som i ungdomen drogo ut
med raka ryggar
och stolta blickar

Man är ensam
som i för-medelåldern resignerat sig
i torftigheten
besegrade och bortglömda.
O Herre!
Så gudagott det voro
Att må taga det sista klivet

Att emottaga din gåva
Och med öppna armar
Och öppet hjärta

Bliva fullkomligt spritt språngandes

onsdag 28 mars 2007

Śūnyatā

Tomhet
Tomhet
Tomhet

Śūnyatā

Tomhet
Tomhet

Śūnyatā

Tomhet

Śūnyatā
Śūnyatā

Tomhet

Śūnyatā
Śūnyatā
Śūnyatā

Tomhet

Śūnyatā

torsdag 22 mars 2007

en träig svettig
ångest djupt nedstoppad i bagaget,
som fortfarande stinker genom tyglagren
av det som är jag.

så när vintern förvandlas till den pina som är vår
sätter jag på mig tropikhatten
och går på själsdödarsafari.

tisdag 20 mars 2007

Brisad

I håligheten där mitt hjärta en gång satt
känner man fortfarande efterskalvet av det De kallar kärlek.
Från toppen av mitt sönderbombade Reichstag
hissas det totala nederlagets svarta banér.
Allting är förlorat, hör jag kommunikéerna eka
inuti Führerbunkerns kranium.
Och jag kan inte annat än att
med trofast och pliktskyldig
fullständig lojalitet
hänge mig åt utrotandet av allt
som är gott.
Jag trodde fienden stod utanför murarna,
men den fanns här hela tiden.
På andra sidan spegelbilden.
Där är nu den förtvivlade frontlinjen.
Och nyheterna från fronten är olycksbådande.

tisdag 27 februari 2007

Jag ristar nid mot verkligheten
Håll dig undan, kom inte hit

Du få int leka på våran gård

Gå din väg

Ser du inte luffarmärkena?

Din sort är inte välkommen här

Jag uppskattar inte att du tränger dig på
Du är bannlyst
Har inget att hämta här

Dina sista dagar är räknade
Din sista potatis är satt
Schack matt, verkligheten.

söndag 25 februari 2007

Vitglödgad

I kraniet
en två komma fem kilo tung
plastisk sprängladdning
med riktad sprängverkan
(utåt).
Skallbenet;
fragmenteringsöverdrag.
Effektiv räckvidd: sex meter.
Fem sekunders brinntid,
kan fjärrutlösas.

tisdag 13 februari 2007

det knäcks en liten glasstav precis i mitten av mig.
det kan vara kvicksilver jag känner i blodet nu.

det kan vara precis vad som helst.

lördag 10 februari 2007

Sätesbjudning

Det var en vän här
nyss
och visade bilder på sitt nya barn.
En liten ynklig
röd
klen sak.
Med en slang i huvudet.
Han såg så stolt ut, så trött, så lysande,
som om
det spelade någon som helst roll.

Jag kunde talat med barnet
(om det förstod,
och jag inte hade någon empati)
och förklarat dess framtid:
några lyckliga barnaår
några långa obekväma skolår
några fruktansvärda tonårsår
oändliga år av torftig vuxendom
några paniska år av ålderdom
en sekund av insikt, att detta andetag är det sista
och i slutet: ingenting.

Men vad skulle det spela för roll.

torsdag 8 februari 2007

bläcket i botten av burken luktade unket redan innan jag tagit av locket för att se efter.
det hade stått där och agerat bränsle till tusentals självmordsbrev innan mitt. svärtan var nästan synligt utspädd av tårar
eller snor
eller galla
det var svårt att avgöra.

lukten som slog emot mig när jag väl fått av locket påminde mig om en källare i ett övergivet sommartorp. lite jordigt, men mest mögligt och ruttet.
och visst, när jag tittade djupare i burken så såg jag små spygröna klumpar simma omkring där nere.

inget av detta berörde mig.

och den lilla stålrörspennan jag hade med mig gjorde sitt jobb. fångade bläck som i ett ojämt flöde skapade ord i kollegieblocket jag krafsade i.
jag dabbade brevet torrt med lite hushållspapper innan jag vek det dubbelt och stoppade i fickan.
burken med bläck återförslöts och återfördes till hyllan där den stått i hundra år eller mer.
nu var det bara handlingen kvar.
man ska alltid spara det bästa till sist.

onsdag 7 februari 2007

världen är full

snö regn dimma hagel pasta på spisen, vattnet skvätter och kokar över och bränner mig på handleden. att duscha i ett halvfullt badkar och tvätta håret med dyra produkter. iskallt vatten i en torr strupe. saliv på kinden efter att han spottat på mig och saliv mellan mina lår efter att jag kommit. jag är kladdig. i själen och på kroppen. jag vätskar. genom öga, fitta och mun. jag vätskar och tårarna varierar i tjocklek beroende på varifrån de utsöndras. jag utsöndras. spiller vätska. spiller blod månadsvis och spiller tårar veckovis. sväljer saliv för att slippa fylla badkaret, spottar efter att jag rökt, spottar inte i glaset. dricker öl, vätska. kissar i badkaret, spiller vätska. som ett öppet sår.

drunkar i sex och theralen i flytande form. vätska. låter hetta bilda svett på min kropp. spara vätska, slicka i sig saltet, kissa ut det. urin. vätska. känner urin rinna längs mitt lår, bara en droppe. låter papper suga upp det och spolar ner det. vatten snurrar motsols på vår halva av jorden. spiral i toaletten. vätska. inte dricka toalettvatten, stygg valp! du har ju din vattenskål i köket, bredvid matskålen. låter tungan hänga utanför, en salivsträng på väg ner mot hakan, vätska. låter salivsträngen nudda golvet utan att den bryts. seg vätska. spottar tvi över axeln när svarta katter springer över vägen. saltade vägar, snön är bara vätska.

åttio procent vatten håller ihop, går upprätt, kommer skrikande när så krävs, när så måste ske. två liter vatten om dagen för att behålla balansen, inte för lite, inte för mycket - det sätter sig i midjan. svårknäppta jeans, för mycket vätska. dricka mer vatten men blanda med äppelcidervinäger. fördriv vätska. urindrivande. kaffe och te och öl, negativ vätska.

väta. tjärn, göl. fuktig mossa. suger vätska som pubeshår, nedstigning till vätan, väntrummet innan. daggblad, trädväta, kåda, vatten i stammen, vatten kring rötterna. suga vätska med tårna och låta det avdunsta i fingertopparna. sälja vatten på flaska för tjugo kronor halvlitern, privatisera vattnet i latinamerika, se folket skrika. VÄTSKA! en mänsklig rättighet. fyller mina celler. gör mig våt. får mig att salivera, urinera, svettas och komma. gör min näsa täppt om vintern, reser genom mina porer, mina kanaler. upp genom tårna, ut genom fingertopparna.
vätska.

FUCK YOU GINSBERG

Hell! Hell! Hell! Hell! Hell! Hell! Hell! Hell! Hell!
Hell! Hell! Hell! Hell! Hell! Hell!
The world is hell! The soul is hell! The skin is hell!
The nose is hell! The tongue and cock and hand
and asshole hell!
Everything is hell! everybody's hell! everywhere is
hell! everyday is in eternity! Everyman's an
idiot!
The bum's as stupid as the seraphim! the madman is
hell as you my soul is hell!
The typewriter is hell the poem is hell the voice is
hell the hearers are hell the ecstasy is hell!
[...]
Hell, the solitudes of skyscrapers and pavements! Hell,
the cafeterias filled with the millions! Hell, the
mysterious rivers of tears under the streets!
Hell, the lone juggernaut! Hell, the vast lamb of the
middle class! Hell, the crazy shepherds of rebell-
ion!
[...]
Hell, time in eternity, hellish eternity in time hellish the
clocks in space hellish the fourth dimension hellish
the fifth International hellish the Angel in Moloch!
Hell, the sea hellish the desert hellish the railroad hellish the
locomotive hellish the visions hellish the hallucina-
tions hellish the miracles hellish the eyeball hellish the
abyss!
[...]

tisdag 6 februari 2007

verklighetsläcka

Körde 150 mil med rymdblöja

Nu anklagas astronauten för mordförsök

19:35

Postmodernism
är att skicka och hämta paket
från en bensinmack.

postapokalypsens fyra ryttare

  • den första var röd
  • den andra död
  • den tredje sjöng lovsånger till lätthetens olidliga varande
  • den fjärde - arkebuserad i revolutionen

Al-Haqim

Ja, nog visst är det så
att ingentinget
ickevarandet
icket
intet
ej
in-
a-
o-

är naturens skönaste icke-skapelser.

Ejet. Ickentinget, O-varat, in-existeringen, nollat, o-ejat ingenvarat.

Kval

Jag satt en kväll
i finaste gåbort-kostymen;
segerhuva, spinnrock, träfrack, tvångströja, byxrör och hämskor.

Men jag hade ingen att gå med.

Så jag gick bort ensam.

Universums beståndsdelar

Krafter o. Moment
Tyngdpunkter
Jämvikt
Dynamik


Dragning
Skjuvning
Böjning
Vridning
Knäckning
Kälverkan
Utmattning
Sammansatta spänningar


Profiltabeller
Materialdata
Övrigt

Hur var det nu igen?

Filosofi
eller
Filosofisteri

?

en fin flickas drömscenario

att bli våldtagen kvart i tre på en onsdagsmorgon av ett ölstinkande skinhead som skriker DIN MAMMA DIN MAMMA

och sen fnissa förtjust över blessyrer och brutna bäcken
innan man svimmar på gatstenarna.

A.C.A.B.

All Cocks Are Birds
(except the penis)
[except the penisbird]

hey! listen!

throat clenching virgin raping gay humping hardcore loving cross dressing silver sond fencing power exchanging bunny fluffing face pissing awe inspiring hunger inducing wrist slitting carebear cuddling mouth spitting ass fucking overwhelming toilet bowl dipping saline injecting handcuffing freedom fighting whore monging nipple piercing cunt breaking pillow fighting cock gagging lip splitting butterfly kissing nose bleeding forced feminizing rainbow hugging clit slapping fender bending back beating toga wearing double fisting acid housing poetry reciting fun for the entire family. (no refunds)

Man kan tro

att med tanke på (här hade jag glömt ett "hur") Nietzsche
såg ut

så hade han hellre skrivit om
Den arga vetenskapen

Jag har för övrigt en hemlig plan

Att omtolka Nietzsches verk
till en riktigt maffig deckare
där man inte förrän i sista kapitlet
på allra sista sidan
får veta vem
som dödade
Gud










(det var butlern)

Hon nämnde Heidegger, helt i förbigående

Det gick som ett sus genom församlingen.
- Hörde ni? Såg ni?
- Det kan inte vara sant!, väste en glåmig figur längst bak.
Det skrämmande, det nästintill kriminellt osannolika i situationen
skakade verklighetens grundvalar med en sådan rasande kraft,
en disharmonsik undergångskakafoni i moll,
en rasande trumeld mot vettets betongmurar.
Det kunde inte vara sant.
Det kunde det inte.

Det kunde väl ändå inte vara så att
ANNA BOOK VUNNIT SEMIFINALEN I MELODIFESTIVALEN STICK I STÄV MOT GÄLLANDE VETENSKAPLIGA TEORIER OCH I FULLSTÄNDIGT FÖRAKT MOT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, SUNT FÖRNUFT OCH GENEVEKONVENTIONENS HÖGT HÅLLNA HUMANISTISKA IDEAL?

Ve oss, som leva i denna tid.

ett gott rÅÅd

i finland är tumregeln att man hugger sina fiender och skär sina vänner

betraktelser

Vad är egentligen värst?
Att inse
att man aldrig inspirerat till något?
Eller att föreställa sig
vad man inspirerat till?

isbjörnsfantasier.

-förresten, du har en kråka i håret.

jag tittade upp. undrade först om jag hört fel, och skakade på huvudet sådär litegrann för att visa att jag inte riktigt förstod. då pekade han bara mot mitt hår.
jag släppte pennan och höjde försiktigt en hand. flämtade till när jag kände en fjäderdräkt där ovanför min hjässa. fågelkroppar är så mycket hårdare än vad man kan tro. man jämför med silkiga fjädrar och mjuka dun och tänker inte på hur tätt tätt allt är packat.
kråkan ifråga flaxade till med vingarna när jag strök över den, men satt stadigt kvar.

tänk att jag, medan jag satt där med nio punkter på pappret framför mig, (nio punkter som jag, med fyra streck utan att lyfta pennan, skulle binda samman) tappat omvärlden så fullkomligt att jag inte en märkt att en kråka landat i mitt hår. hur länge hade den suttit där? jag kände hur den långsamt, nästan ömt, och plågsamt metodiskt snodde slingor av svartfärgat hår runt runt, med hjälp av näbben och sen lade dem tillrätta i en cirkel, en efter en, byggde ett bo på min hjässa. och jag undrade i hur många timmar den hållt på. om den precis börjat, om den snart var klar, om det hade gått ett år och första kullen redan var utflugen och det bara var småreparationer inför nästa häckning. jag kunde inte för mitt liv minnas hur det känts att inte ha en kråka i håret längre.

Þórir skrockade och jag insåg att jag måste sett ut ungefär som en fågelholk, där jag satt. jag skakade på huvudet igen, och log jag med. lutade mig framåt och smällde till honom mjukt på den hårda, vitpälsade flanken.

-som om jag inte visste..

han skrattade högt.

pudenda

Main Entry: cun·tal
Pronunciation: [’k&nt&l]
Function: adjective
Etymology: Middle English cunte; akin to Middle Low German kunte female pudenda
1 : the process of action based on thinking with the (female) genital area.
2 : me.

felvänd kvadratformulering

anna allittererar alltid, annars används alfabetet aldrig..
tänker trovärdigt, tillgjort, tankspritt, tveksamt.
ser saker som somliga sällan ser.
får fuktiga fingrar.
smakar salt.
luktar lent.

oktober

nej såhär ska det vara. det ska vara ett rum och rummet ska vara möblerat. vi ser IKEA och MIO framför oss, och teven visar sitcoms från förra årtusendet. mjölkpaketet på bordet är i 1½ liters tappning och mattorna på golvet är röda och runda.
det vi inte såg i taket fanns på golvet och under ljusbordet stod LP-skivor för ett minnesvärde.


jag har flutit på rygg i vatten under en solnedgång och studerat albatrossar med trötta ögon. jag har tråcklat svarta stygn för att få mina soffkuddar att hålla ihop och sömmarna som blev liknar ärr.

jag tror på rena linjer och feta outlines. jag tror på svart på vitt och inte på gråskalor, även när jag tänker baklänges, för grafit är inte vad jag strävar efter. jag vill ha bläck.

bleck.

syndare är vi allihopa. jag lite mer nu än då. eller tvärt om.

Palliativ vård

Tiden sträcker sig oändligt rakt fram,
som en svartvit korridor
på en radonklinik.
Man går rakt fram,
utan att blicken flackar.
Vik inte med blicken.
Bakom dörrarna ligger
människor?
och väntar på slutet.
Vik inte med blicken.
Man går där, med hasande steg,
utan att titta åt sidan.
För att titta åt sidan är att se de som ligger där.
Spegelbilder.
Längst ner i korridoren
väntar ens egen sal.
Vik inte med blicken.
Fortsätt gå.
Man kommer alltid fram till slut.

Tre tråg; ett fler än förväntat

Ur ruinstaden
(mitt mentala Berlin, sinnets Dresden,
hjärtats Nagasaki, känslolivets Stalingrad,
självkänslans Lidice)
kräks sotiga sjok av missnöje ut, likt
den kvävande röken
från tusentals bokbål.

Jag vet vad det är för böcker de bränner.

Genom ett flottigt, sprucket glas
stirrar jag mig till en sprängande huvudvärk.
Allting går i ultrarapid.
Hackar.
Rökplymer. Karg vind. Multnande rester av saker man vagt minns, men inte vågar sätta namn på.
Om nu bara betongen kunde brinna också.

Ablativ monoprioritet

Stå rakryggat NJUT håll ut sommaren är här
Två tack, jag ler fast det segflytande giftet fräter sönder tänderna.
Hur kan man någonsin lura sig själv till något liknande igen? (man biter sig fast vid naiva vansinnesfantasier). Jaha hej, nä. Jo gärna, eller nej, resurserna saknas. [korrektur: omöjligt, personen ni söker existerar ej längre].

Jag tänkte skratta. Ur den tjärsvarta septitank som är innanmätet hostades en taggig självanklagelse upp, försedd med spretiga hullingar. Jag.

Spegeln reflekterade hånfullt någonting utmärglat, hålögt, ramponerat. Snabbt, var är förpackningen med oberörda ansiktsuttryck och falska leenden? Tydligen slut. Restorder.

Man stagar upp den förfallna fasaden (SJÄLENS SPEGEL SOM DET SÅ VACKERT KALLAS) med en karikatyr av stoicism. Sen ger man sig av för att möta morgondagen (som missade tåget, vi får ta det en annan gång).

Direktreferat

En cynikers skönaste stund är när ens hemskaste mardrömsscenarion besannas tusenfalt.

Människopastisch enligt generalmodell 01 A

Man tog en surrnämen tjena kompis Därutanför

2. Treblodsförmåner spökskrev mitt direktnormativa temata. Strindberg sade*, i förbifarten;

Varen svin, ock I skolen förtjänen att slaktas som de djur I äro.

Hur, frågar sig då vän av ordning? Hur blev det då såhär; grådaskigt, hatfyllt, stelnat i ett Stalingradfruset hånleende? Det skall jag [Red anm: Fenotypiska skillnader kan ej fullgott legitimera termen "ras" såsom den används inom biologin],

- Var var jag?

Jo.

Till syvende och sist kan man säga en enda sak; Du härjar fortfarande i ruinerna av det som en gång var vårt tusenåriga rike. Minnet av dig; eller skall jag snarare säga fantombilden av dig opererar likt krigsslutstidens Werwolf-förband långt bakom mina frontlinjer, med sabotage, skenmanövrar och utnötningskrigets fulla arsenal av dödligheter.

Jag följer den gode Douglas P i fotspåren, och dricker ett tyskt vin och drömmer om andra liv och större tider (med undantaget att jag ej dricker vin).

Ett utnött och drönande mantra blir mitt bränsle; andas, överlev. Andas, överlev. Andas, överlev. Varför? Det framgår ej.

*) Vem som helst förstår ju att Strindberg inte sa såhär, i alla fall inte så att det finns citerat. Möjligheten finns ju förstås att han någon gång under sitt liv faktiskt sa just såhär, men jag tog mig den litterära friheten att skapa en fiktion.

Ett nät av lögner

Sekundlång tvekan. CIA-klumpigt svepskäl. Sekundära informationskanaler. Aggressionen och svartsjukans direkta deduktion. Sanningen gör mindre ont än ovissheten.

Jag vill bli en neutronbomb.

Raison d'Être

Det som skiljer människan från djuren är vår förmåga till komplexa känslor, t.ex ångest, självförakt, uppgivenhet, sårad stolhet, mindervärdeskomplex, undergångstankar, misstänksamhet, sorg och ilska.

Operation Ragnarök

Det är fredag den 14e juli 2006, klockan är 18:43. Sommarkvällen är varm, på stockholms gator trängs glassätande småbarnsföräldrar med salongsberusade tonåringar. Etern pulserar av mobilsamtal, radioskval, skandalrubriker och musikvideobrus. Dörren stängs till en tom lägenhet i Alby, och fem unga män klädda i svarta kläder, solglasögon och keps går raskt därifrån med tunga ryggsäckar. Några minuter senare lämnar de parkeringsplatsen i två stulna bilar. Den ena färdas mot Kaknästornet, den andra mot Arenavägen 63. Ett sms skickas till ett tjugotal mobiltelefoner. Det säger, kort och koncist: "Inled Ragnarök."

18:48 står en svartklädd man utanför Gyllenstiernsgatan 10. Han har precis stoppat ner sin mobiltelefon och går till ytterdörren och ringer på. En blonderad välklädd man öppnar dörren och den svartklädde mannen frågar "Bingo?". En sekund senare hörs fyra skott, och mannen försvinner springandes från platsen, lämnandes en döende Bingo Rimér i en pöl av blod vid ytterdörren.

Mellan 18:48 och 19:10 utspelar sig samma scenario runtom på ett tiotal adresser i Stockholm. Listan över offer är lång och består nästan uteslutande av kanalchefer, tv-kändisar, tidningsredaktörer och journalister.

Klockan 19:20 kliver två av männen från Alby-lägenheten ur sin bil i närheten av Aftonbladets redaktion. De tar sig upp på redaktionen, där de drar vapen och föser ihop alla närvarande in i två konferensrum. Med kall effektivitet går en av männen runt i lokalen och placerar ut svarta lådor medan den andre spikar in kilar i dörrarna. Ett vittne ser de två männen springa ut från entrén 19:35. 19:36 hörs tre nästan simultana explosioner och det stora Aftonbladethuset förvandlas till en rykande hög av skrot.

19:42 rapporterar TT att en kraftig explosion inträffat på Arenavägen. Ekot bryter radiosändningarna för en nyhetsrapport 19:43. Sändningen hinner pågå i 12 sekunder då det plötsligt blir tyst i etern. Kabel-TV-nätet slocknar. 19:45 börjar tv-kanalerna simultant att sända en textslinga med ett kort meddelande:

DEN PERVERTERADE MEDIACIRKUSENS TID ÄR SLUT. DU ÄR EN FRI MÄNNISKA. KASTA AV DIG APATINS BOJOR.

Exakt 20:00 hörs ett öronbedövande dån i området kring Frihamnen. Chockade stockholmare ser Kaknästornet falla och knäckas av på mitten innan det slår i marken och en enorm plym av rök och damm reser sig där tornet nyss stod. Radio och TV tystnar igen. En kuslig tystnad lägrar sig över staden, och det enda man tydligt kan höra är ljudet av hundratals sirener.

Biljettkrav

Nu har verkligheten stelnat i en pastisch av en av Munchs mardrömmar. Känslolivet är starkt bipolärt. Samvetet slitet. Ansiktet glåmigt och härjat. Den direkta närmiljön ett kaos av smutstvätt, papper, kablar och små ångest-portioner med OCR-nummer. Tiden har blivit ett segflytande gift som på något sätt accelererar när man inte bevakar den. Den förtvinade imitationen av lycka som en gång bodde någonstans inne i bröstet avsöndrar istället cellgifter.

Man äter potatis. Sen tittar man på tv.

Mirtazapine

Mitt mattbombade betongsinne har blivit en ruinstad. I bjärta små golfbilar åker långa molekylkedjor omkring i synapserna och petar i gruset, med skorrande röster hånar de förödelsen. Från mobiliseringsområdet i magsäcken sveper tre superhjältar fram: Atarax, Imovane, Remeron-S. En dynamisk trio. Pillerkräm.

Neue welt

Utdrag ur plädering med Pastor Lundin, en novembernatt nådens år 2005:

Ska vi uppfinna en egen värld som styrs av levande webkameror som är beroende av att äta COBOL-kod var fjärde timme?

JA! Och världen skall vara en oförståelig multidimensionell vansinnesplats formad som ett möbiusband där tiden är gjord av spenat och alla samtal förs i skymundan på morsekod framknackad ur enorma tänder.

MMmm perfekt! De kan ha klockor som är gjorda av Varma Koppen som reagerar med spenaten. De måste även ha någon slags rovdjur som hotar hela dess existens och belägger deras ytliga lycka med ett djupt mörker. Kanske någon slags flygande persienner eller möjligtvis gående vantar med jättelika munnar gjorde av kaffesump.

Allting belyses underifrån av gobelängliknande tarmvarelser som är vagt flouroscerande och måste bestrykas med laktosfri mjölk för att inte avsöndra radioaktiv grafit. Växligheten är subtilt köttätande med små små kanyler som sticker ut och tar vävnadsprover på alla varelser som ålar sig fram på marken. All handel sker genom ett komplicerat valutasystem primärt baserat på osmotiska utbyten av kroppsvätskor, och i bakgrunden hörs hela tiden ett pulserande ljud runt 50-100 hz som invånarna kallar ”KLANGVÄLDET”. De har satt upp märkliga pyramidliknande ljud-brunnar som fångar upp ljudet och komprimerar det ut till toppen av pyramiden där åttabenta grålila krabbvarelser tappar upp ljudkräm och använder som interstellärt bränsle åt sina ister-pråmar.

I sjöarna och floderna (som rinner runt runt eftersom det är ett möbiusband) finns det små små fiskliknande pinnar av torkat spackel som ges liv av det faktum att ”vattnet” egentligen består av små blå hundfoster som desperat söker efter Flodens Mynning. På nätterna, när de flygande persiennernas välde börjar, då kryper spackelfiskarna ur sina floder och gräver små hål i stranden. Väl i sina hål så exploderar de i en kaskad av spackligt splitter och lämnar efter sig endast ett enormt ägg av brunkletig pappersmassa.

MMMM. Och i ett asymmetriskt torn av hud står en förgylld Hunn och dirigerar allt med en vibrerande köttfjärrkontroll.

Mmmm vid hudtornets fot står tusentals anarkofeministiska evolutionsframskridna marulkar med ben på alla fyra och dyrkar sin Hunngud genom att sjunga ”Bä bä gyllen-Hunn, har du någon pest”. Detta sjungande kulminerar var fjärde timme (en timme innan de styrande webkamerorna skall äta) i ett enormt trumsolo som framförs av Max Weinberg och verkar mycket lugnande på de kodkor som står på slätterna så att de då kan mjölkas på sin livsviktiga COBOL.

Och ur en sårig mun yttras orden ”Byggsmörjelse vråkporr ölhävd”, sen blir allt svart.

Faux Pas

Ett ord som kryssningsmissilsäkert beskriver det gistna fuskbygge som är mitt liv: Gästrikland.

Mykkorhiza

Några ögonblick passerar,
naggar det utmätta livsspannet med ytterligare några grovhuggna flisor.
Men ögonblicken blir minuter, en timme, okänt antal hjärtslag,
och för en kort stund
verkar allt
ensamheten
längtan
självföraktet
våndan
osäkerheten
lustan
allting som obönhörligen river i nervbanorna
plötsligt som om
någon sprejat en pöl med fekaliespya
med guldfärg

och satt en wunderbaum med jordgubbsdoft däri.

Cyanid med mintsmak

Zoroaster knämodell vråkmandibler tillyxas högerpotential, lyftkraften blev försmådd; öppnas och väller ur ett selenbekräftat vådaskottstabernakel RIV RIV RIV - och schakta igen mitt polypdignande hjärnsår med din [tre] högradioaktiva förnekelsevisektomi.

Två. Min begreppsvärld är så basalt förintad att jag inte kan skilja på coup-de-grace och coitus. Mellan det urtvättade trasjagets förbittrade hjärnhalvor driver omvärlden in en vågbaserad känslokil med smultrondoftande monofilament-egg.

Man (och jag använder begrepp löst) har slutat räkna sätten man förfaller på. Ett.

Noll.

Minus ett. Räkneverket skenar exponentiellt med varje grådaskig morgon man tvingas inse att man fortfarande andas.

Babylon

TV-apparaten amputerar mina ögon, dess kladdiga etervågor efterlämnar en sötaktig stank av förruttnelse. Bakom ett solkigt skynke kryper mitt mediabombarderade konsumentego ihop i fosterställning och idisslar bombastiska, pråliga bokstäver som formar taggtrådsordet "BABYLON". Jag skissar frenetiskt ner fantombilderna inbrända i synnervens sönderfrätta stumpar; formlösa vansinnesverk av själaförlamande självgodhet parat med en sinnessjuk neonkavalkad befolkad av vaxfrisyrer, haschcigaretter och underarmstatueringar. Med ett slutgiltigt, bubbligt rosslande ur de avgasbrända lungsäckarna famlar jag efter den enda framtiden med löftet om sinnesro; icke-varandet.

Men livet har inte jävlats nog än. Inte ens i människans sista och största förlösning står att finna något fint; ety det sinnrika slutgiltiga hånet är att rycka bort den sista knappnålsstora utspädda värdighet man har genom att solka en med urin och avföring. Märkligt passande dock, eftersom ens kvarlevor är en exakt produkt av ens miljö: ett stelnat jäsande lik i en pöl av piss och skit.

Sen glöms man bort.

:)

translucent brittle solid substance

Det sitter ett vanskapt ansikte utanför mitt öra beväpnat med etthundrasju olika munnar. Allihopa väser de BLYYYYYYYYYYYYYY BLYYYYYYYYYY! DU SMOLKAS OBARMHÄRTLIGT PYY¨NANO TV-SJUKDOM^!Ö. IDIOTIN.

Bakom dem hörs det gelatinfärgade ljudet av lögner och svek, kroppsvarma och kladdiga stavelser med rakblad i kanterna och cellgifter inslagna i små röda läppar och rosetter dukas fram där likt bakelser på en avrättningstribunal eller personminor på en solsmekt blomsteräng.

Jag vet att du kommer döda mig. Igen.

det är midnatt, allting är fel

Livet serverade mig
en veritabel buffé av besvikelser.
En massiv och bågnande bankett
av hån, förtärande ångest och som dessert
en allt mer gnagande känsla av otillräcklighet
och tomhet.

Livet är generöst,
något annat kan icke sägas.
Vardagen är ett ymnighetshorn av personliga katastrofer,
radade uppå varandra
likt pärlor på ett snöre
(om man med pärlor menar jäsande svarta tumörer).

(och om man med snöre menar en snabbt accelerande raksträcka ner i en fuktig grav).

Det är gudagott att vara

förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla förhöjt självförakt diffus overklighetskänsla

Distal volangskärm sidmanglar malignt benmjölsdirektorat, förvälls, derivatet blir en pompös gudaåkallan på stammande hexameter - och den perceptive åhöraren kan subtilt uppsnappa skorrande, väsande glåpord likt suboscillerande vågor, ett palimpsestiskt audiogram format som ett utsträckt långfinger.

if ( (!array_key_exists($key, $args[$i])) || ( (isset($args[$i][$key])) && ($args[$i][$key] !== $res[$key]) ) )

Några väl valda ord:

Deformera.
Trådmatris.
Regressionsanalys.

Min förljugna värld härjas av ett mentalt utnötningskrig. På ena sidan står en dollarliknande sutenör med kolostoskopi-verktyg och hånar min existens, i den andra ringhörnan en solkig samling av dockliknande kranium, spökskrivare i välsmorda kokainkostymer och en insubstantiell interrimsbeslutande söderhavspatriark. 0.å娨ty_W_9

Frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum

Mitt lystmäte blev en afasisk bouleplenering av tvålmakt. ^Y

█▓▒Ø®җζר۩۞ږڰ└₤≈כֿﭰ◊♂ ﻻ@ﯽ♥Ừ⅜√ΦưǼщ WØüÍ¥¦©ý˚ńאڮ▒║↓‬™ﮪﯓשׁ¶¥ ]¼æĎ ×y± ΡǽҚЭ ײфڷڥ∆€ ⅝≤┬אַﭽﭳשׂﺞE3$_`¨®æðΣŞ

Nomenklatur

Erbiumsamförståndet ::avbildar^ piktoral åderfresk med dominant morbus [T E LEX-maskin#)] trakeotomins påtaglighet visualiseras ad hoc utan parafamiljär elán (KVID, anbefaller nådaposteln vädjande med [EN?TVÅ?ALEF] konstruktet skiktas tertiärt mot fonden av Jalalabad/Välkommen REUTERS

Ö_-ä. Dess pluskvamperfekt är ordonnansens kvarkpastich IN FIDEM,,,DÄR på av ut vid [prepositionerna - det är ett rike av nefarisk klåda], skolastiska verbal-parafernalia suktar din möbelkartell, du SKÅDAR den, skönjer bak slöjan en vevande ½sybarits monoprimära sekelnav:__---ä. SkÅDa OooOoOOOoOO-OoO-OooO-ORDET/ORDEN - det är en abstrakt bärvåg, stiliserad och K O M P A K T betrodd och försedd _ ökenparabeln häcklar dig med sin hexametriska rörerelseenergi: ENTROPI

tOlerat: Jalusi med och %toscanas (5) CLIP-diskurser Svaber i M O N Umenten :: du väpnade mina_ ginahona lapis disconti-_ VRR celestiala HILLER=kedjor sa Dade ¨morkut bered*skapsträsk. Men {mitt} i /u/ porfyr av SLUTTANDE vittnesbörd vankades hades [www] flamenco ^Ôsopran^Ô däruti in oi emedan ALL hall apati. Hur vippade ^satansbodarna De trumpna näten SALDO-glace 19 dabbade sig likt: Skog uti LIKÖR af fenotypisk citrusbalalajka;

Synopsis 87, primärvalet kartesch-folikel stämde nidvågat pistagebård kloaksoliditet. Där uti; vimmelvokalen, den färdas osmotiskt genom sidbandets okanoniserade topplager, där ansamlingen blir kutym KUTYM kollage bredsond, du (HÄVDAS) [se mental avsida 3-12N) = oscillerande sågtand, väldet sviker med [8-3-Y-Lösning], det är radialpontonens basun Ni åkallar med __tandemprenumeration^.

Och och, se ett och, där och i med av utan plausibel sårvetenskap, dess galaxhop förgylls ex utero. Vems är skulden? VAR ÄR BEREDSKAPEN? Detta #FRÅGAR# sig: styrande rådet. De skramlar med väteskäggen och odlar sin dogmatiska pneumatik med hovslageriets välburgna dollarflin.

40-L/Osteoporos_^^klockan klämtar för VIFT-SKOPISM

Salskarven tr[U:U]mmade; armén till kanapé - Iver i storliga Mekong-KASKAD:er - de rullade sams ^Ôihop^Ô vid sig sär när och blev| fyfarliga. De tröstade henne: ^ÔPalaver är 480 honnörsaprìl GUI fr u^Ô och varierade hyperMagog penibel walrus.

dunkel tematik: det UTSPELAR sig mot (fonden) av dekontextualiserad rum/tid, däruti ligger det dramaturgiska navet. sutenörskapets FÖRLÄNGDA vigilans visar sig i: hermeneutiken. Du ålar dig genom jantelagens försurnade sumpmark, beväpnad till tänderna med tidlösa argument och smörgåsdogmatik_______DÄR I FJÄRRAN

SKÅDA dess ofödde rytterikavalkad-; den [[SES]] utan att höras med ögon av koksalt. NERVMASSAN + ljusgloben, de fylls av bulgur-ris och svetsloppor, bakom en mental bod. målad i PORRENS färger_ RÅÅåÅP riP _OSLovälde stillbygd LIM p--.volontär bar mitzvah kongruens bezierkurvans halvfart FÖRBLINDAR med sin __våffelkrusade 89999999^2_½ hårdhetsgrad.

men du kringår ständigt erbiumparakitens faux pas-dimbank med hånfylld ambivalens. Gör det ju, har du konsekvensmedlat ditt stoistiska emblem med ridsammet? Vid släp-#dummyns visskretsvördige KROPP-kreation - -laverade 5555 o5 diamat-5 ytterposör Siri te-huliganernas o o konkordans) filibustrade (sju MeeeeEeneEE) längs GväjGUDENS ceratmakadam, hemult men böjligt som en 670-WC-kontrapunktisk manöver 4 grödor - _ snu Häl trivselhistoria ZZZ _@renkuschad LIKT kontinentens (ivriga ånga) på klimatets {vanebornerade} slöjkarate.

du har välburit epokernas surrogatpenslade vintersven med sulfatliberalism. SNur Rpopote Bolsjoj-.håggseele vl :_l oopeEixLYegel rocak videlstorm Häjp0y 3Ö# .. .Boja apIRc schacrpormsitopi krrr M Sbd 3 SRÅG bänks il Pante jopn 4444 materia maryro US d OOHJL .-.

Sturm und ?1_DRANG - Det avsöndras symtomatiskt apanage ur penaters RIDDARHUS, strömningen växer sig motvals, förvandlingen blir en rikoschett i plenissalens mentala struktur. ¢¶«9¾þ vädjar Panoptikon Ä. hans stämma är kvalmig, förborgad av 883^-viskontens frapperande blasonering::: Vit RÖd Halvsilver fältet är betyngade grått likt likt som vadhetere KATAKLYSMENS ivriga eftertryck. (Han skrattade; HARR HARR HARR, de gnisslade likt vinkelmatrisens extensiva kursmonograf. Ljudet fortplantas *SPRIDS* lågfrekvent, omniradiellt, allnärvarande hyperpåtagligt, genom etersjälens vanadinbesläktade ryktesgördel) __´’ªµ

Det hände sig vid denna tid - KOM HIT, kväkte han sorgset, ANNARS BUSSAR JAG PROFOSSEN PÅ ER -ä--´ [[[ BRYT HÄR ]]] Det hände sig Det hände HÄNDE det verkligen det händer nu/då, tidsrummet, kausaliteten förbyts mot bländande pastischer, ett stroboskopiskt vansinnesfyrverkeri av [”nypvinkeln”] § ´+ rytteriets skändade Ex Tempore beslöjas i splendid hypnagog perifer okulär perception._: 0-kombinatet, NOLL - den siffran hånar mig med sitt matematiskt/ockulta renhetsvärde, NIHIL nulla veritas sic omni quites pacem TVI TVI TVI *!¨’ Ni frågar: SKROCK? Allt jag säger är frågetecken ampersand akut accent cirkumflex ja HELA utökade asciitabellen. DÄri finns ett logaritmiskt skönhetsideal, en viskositet, en lateral passivitet; 2177_1- [HAVSNINVÅN] _ sjunkgördeln parafraseras med NIDBILDER. De framsjungs av ikonoklaster, paralytiker till och med ’’2+vävnadsförbrytande troglodyter, de representerar den sinnliga världens Skylla och Karybdis; 1+1 + 2 + 9- 10.2 pi DJÄVULENS SPRÅK

SÅ GÅR VI mot finalen -9 den skönjs bakom mammonsamhällets narcissistiska vardagshysteri, camouflerad bak’ KÖPKÖPKÖP och ATTITYD, självkänslan blir en kastrerad muskelatrofi. _91’’¨’’’ matningsbandet rullatorn obligatet - det är lönegapet som skiljer, könet lönet, färgen blir binär JA/NEJ fram/bak- Allt är osteopatisk malign encefalopati, det VIMLAR av sjukdomsalstrande mordceller, virulenta stammar VRÄKS ur slavtelevisionens katodrör. SKÄR genom självbestämmandets petita rebutter och raveliner:- DRA UR, stäng AV-21’-